I Lingbo liksom på flera orter i Hälsingland, har grupper av vargar börjat räkna in byar och samhällen som sina naturliga revir, där de ogenerat kan visa sig alla tider på dygnet på vägar och på gårdsplaner. Angrepp på tamdjur, främst får, sker regelbundet.

Läs också artikeln: Fem får dödade av flera vargar i Västansjö: "Det känns olustigt att ha varg på gården"

Man kan tänka sig åtminstone två orsaker till detta ändrade beteende: Dels har vi i vårt län för många vargar, betydligt fler än gällande förvaltningsmål. Det blir helt enkelt för trångt för vargen i våra skogar, därför söker de sig till byar och mindre samhällen som blir nya områden för deras matsök.

Den andra orsaken tror jag är att vargstammen har förlorat sin naturliga rädsla för oss människor. Vargar är välutrustade djur med styrka, intelligens och stor anpassningsförmåga. När en grupp vargar lärt sig att det är helt riskfritt att börja leta föda i byar och mindre samhällen så blir dessa områden en del av gruppens revir. Skyddsjakt på en enstaka varg ändrar inte på det förhållandet. Med den stora vargpopulationen i vårt län, borde licensjakt på hela störande revir kunna tillåtas kommande vinter.

Lingboborna fick avslag på sin välmotiverade ansökan om skyddsjakt, där man beskrev den rädsla man känner för att nästan dagligen observera varg i byn. Stress och oro upplever man och av rädsla för angrepp kan man inte längre låta barn leka ute utan tillsyn. En fårägare i byn miste hälften av sina får i en vargattack i slutet av juli.

I lördagseftermiddagens sändning i SVT Gävleborg motiverade länsstyrelsens handläggare Sara Waern länsstyrelsens beslut. Det var för få observationer och troligen bara på en varg?! Fårägaren hade inte rovdjursavvisande stängsel! Bybornas oro och psykiska påfrestning finns inte med i beslutsunderlaget! Hon fortsätter med att meddela oss tittare att det inte finns någon anledning till oro för vargangrepp på människa enligt tillgänglig statistik.

Det kan då vara lämpligt att påminna om vad som hände i varghägnet i Kolmårdens djurpark i juni år 2012. Parken drev ett projekt, där besökare tilläts följa med den 30-åriga kvinnliga skötaren in för att mata de åtta vargarna i hägnet. Avsikten med projektet torde varit att visa upp vargarnas ofarlighet. I slutet av juni kom katastrofen, den kvinnliga skötaren överfölls och dödades av vargarna.

Det finns kanske skäl att länsstyrelsens tjänstemän nyanserar sin information om vargens ofarlighet och respekterar människors oro. Fenomenet med vargar som ogenerat börjar vistas i byar och mindre samhällen är nytt och oprövat och att på detta stadium garantera vargens ofarlighet kan visa sig bli ett stort misstag.

Hans Degerman